Den vördnadsvärde

TV-serien Rome är framme vid sin upplösning. Den rivalitet som byggts upp mellan Octavianus och Marcus Antonius har nu nått sin kulmen. Ni som ännu inte har sett andra säsongen, lär knappast bli överraskade när ni får reda på vem som slutligen står som segrare.

Octavianus har varit intressant att följa. Han har utvecklats från en osäker och rätt kuvad grabb till en tämligen motbjudande karriärist. Han har bara ett mål för ögonen: makten. Och han går över lik för att få det han vill. Vänner, familj, medarbetare, allierade – ingen hålls för helig. Löften bryts, människor schackras med.

Samtidigt röjer Octavianus sällan med en min vad han egentligen känner. Han är helt befriad från humor och självdistans, en sorts maskin, utan mänsklig värme. Endast i umgänget med sin hustru blottar han ibland små anomalier, spricker måttligheten och nykterheten sönder.

Visst stöd för en sådan bild får man hos exempelvis Suetonius. Där talas det en hel del om hur försiktig, besinningsfull och eftertänksam Octavianus var. Han ville ha ordning och reda. Han ville ’skynda långsamt’. Excesser – förutom på det sexuella området – tycks ha varit honom främmande.

Det som blir kvar i minnet efter teveseriens slut är dock knappast den vördnadsvärde Augustus. Snarare en direkt frånstötande människotyp, som tyvärr inte gick under med resten av romarriket.