Att klå dansken

Ärkebiskopen hade varit ute i god tid. Redan vid ett kyrkomöte 1475 hade han luftat sina planer på ett fullvärdigt universitet inom rikets gränser. Detta eftersom antalet studieresor utomlands – framförallt till de nordtyska universiteten – ständigt ökade.

Själv hade ärkebiskopen – Jacob Ulfsson – studerat i både Rostock och Paris. Därefter hade han vistats fem år vid kurian i Rom. 1469 hade han beklätt Sveriges ledande kyrkliga ämbete.

Tiden i Rom skulle han få nytta av nu. För den supplik som planerna på ett inhemskt universitet mynnade ut i, sommaren efter kyrkomötet, sändes just till Rom.

Och där fastnade den – i den påvliga byråkratin.

Samtidigt slapp ett rykte lös att även danskarna hade planer på att grunda ett universitet. Visserligen befann sig Sverige officiellt i union med dem sedan 80 år tillbaka. Men likafullt ville man hinna före dem, bli först i Norden med ett eget universitet.

Drygt ett halvår senare beviljades så äntligen suppliken. Bullan utfärdades och kom med kurir till Sverige. På hösten 1477 startade verksamheten i Uppsala – med domkapitlets kaniker som lärare. Och med Jacob Ulfsson som kansler.

Först två år senare fick danskarna sitt universitet, i Köpenhamn. Att det allt sedan 1430-talet fanns ett studium generale i Lund, tog man från svenskt håll lätt på för stunden.