Ett ansträngt huvud

Av de fyra större artärer som löper till hjärnan, är tre helt igensatta. Men även den fjärde artären är förkalkad. Detta finner man vid den obduktion som utförs dagen efter hans död.

En så här grov rubbning av cirkulationen i hjärnan för med sig en hel del: förlamningssymtom, trötthet, olust, talrubbningar, emotionell bedövning och – paranoia.

Så kanske finns det ett samband mellan det alltmer utsatta personliga tillståndet och den ökade terrorn i hans land? För proppar och blödningar i bägge hjärnhalvorna samt i hjärnbarken, visar att han de sista åren av sitt liv måste ha haft flera mindre slaganfall.

Och därtill några större.

Drygt tio månader före sin död drabbas han så av ytterligare en stor stroke. I Tio hjärnor skriver David H Ingvar:

[Han] invalidiseras massivt med total högersidig förlamning och markant talstörning… Efter detta slaganfall blir [han] i princip politiskt helt inaktiv.

Med ledaren för landet satt ur spel, kan de presumtiva tronföljarna flytta fram sina positioner. Ledaren själv kan inte påverka det maktspel som nu pågår helt öppet. Vem han helst ser som sin efterträdare, blir i slutändan inte något man behöver ta hänsyn till.

När Lenin dör den 21 januari 1924 är han 54 år gammal. Åtgärder för att balsamera hans kropp – och bevara hans hjärna – vidtas omedelbart.