Ett kvinnoöde

Första gången hon bjöds ut på äktenskapsmarknaden var hon tre år gammal. Hennes far, Henrik II av England, försökte då få henne bortgift med Vilhelm den gode, kung på Sicilien.

På inrådan av sin mor tackade dock Vilhelm nej till erbjudandet. Henriks troliga inblandning i mordet på ärkebiskop Thomas Becket torde ha varit det avgörande skälet till det.

Men sju år senare – när flickan alltså var tio – var omständigheterna annorlunda. Efter påtryckningar från påven gick Vilhelm med på att låta några av sina sändebud ”besiktiga” henne. Föll bara hennes utseende honom i smaken, kunde äktenskapet bli av.

Till fader Henriks och påvens stora glädje.

Och äktenskapet kom också till stånd, i början av år 1177. Johanna av Sicilien, som hon har kommit att kallas, skulle då fylla elva, hennes make var tjugotre.

Tolv år senare dog Vilhelm. Äktenskapet hade varit barnlöst. Och eftersom det inte fanns någon naturlig arvinge till kungadömet, så framstod Johannas situation som något prekär – åtminstone i hennes brors, Richard Lejonhjärtas, ögon. Efter diverse turer ”fritog” han henne från ön och förde henne med sig till det heliga landet.

Väl där, erbjöd Richard - under en av dusterna med Saladin - sin syster som brud åt Saladins bror.

Det äktenskapet blev emellertid inte av. Istället gifte sig Johanna med greven av Toulouse. 34 år gammal dog hon i barnsäng, alltjämt utan att ha blivit mor.