Hur man botar en fanatiker

I dagarna får över hundratusen svenska gymnasieungdomar Amos Oz bok Hur man botar en fanatiker. Boken är en gåva från Teskedsorden och dess bidragsgivare. Teskedsorden är en stipendiefond som har för avsikt att ”belöna idéer som handlar… om hur varje människa kan bidra till tolerans och bekämpa fanatism”, som det står i Majgull Axelssons förord.

Få är så lämpade att behandla ämnet fanatism som Amos Oz. Hans barndom i Jerusalem på 40-talet har närmast gjort honom ”till expert på jämförande fanatism”.

Han skriver också insiktsfullt och uppslagsrikt om fanatismens olika schatteringar. Om dess plats i nuet, och i det förflutna. Han har ingen bot för den, men väl två medel att åtminstone dämpa den något. Det ena är humor, det andra fantasi.

Humorn därför att den leder till en viss självinsikt, gör att man kan skratta åt sig själv och på så sätt bli något mindre bergfast i sin syn på det egna jaget och dess övertygelser. Fantasin därför att den uppövar vår förmåga att sätta oss in i andra människors situation.

Oz påminner även om att det för hundrafemtio år sedan fanns få människor i världen som inte visste var de skulle bo, hur de skulle försörja sig och vad som skulle hända dem när de dog. De skulle bo och verka där deras föräldrar bott och verkat; och de skulle komma till en bättre plats efter döden om de bara skötte sig.

Under 1900-talet har den tryggheten – svaret på dessa frågor – gått förlorad. Och det har bland annat resulterat i ideologisk och religiös fanatism, samt i våra dagars själviskhet och konsumtionshysteri.

En gåva mer rätt i tiden är svårt att tänka sig.