I Folkmordens historia skriver Kristian Gerner och Klas-Göran Karlsson: ”folkmord är en korrekt beteckning på den tragiska händelseutvecklingen”. Vad som avses är det dödliga våld som armenierna utsattes för i Turkiet 1915. Siffror på uppemot en miljon döda nämns ibland, om man också väger in att våldsamheterna fortsatte ända till 1923.
På senare tid har Gerner och Karlsson fått uppmärksammat stöd för sin uppfattning, och det från oväntat håll. För såväl den franska nationalförsamlingen som det amerikanska representanthusets utrikesutskott har slagit fast att det verkligen rör sig om ett folkmord.
På ledarplats i söndagens DN är man kritisk till detta. ”Politiker som skriver historia leker med en farlig materia”, menar man. Och fortsätter: ”De slår fast en Sanning på bekostnad av en annan.”
Det är lätt att instämma. När man inte vet vilket underlag politikerna har för sitt ställningstagande ökar risken för att det går politik i vetenskapen. Att godtycklighet, lobbyism och röstfiske spökskriver berättelserna om det förflutna. Det vore å andra sidan inte första gången.
Ett annat problem gäller gränsdragningen. Exakt vilka historiska skeenden går det att lagstifta fram en entydig version om? När övergår något från att vara en hypotes till att bli en sanning?
I fallet armenierna visar Gerner & Karlsson, liksom flera andra, att det är svårt att tala om något annat än ett folkmord. Men därifrån till att lagstifta om det övertygande i deras resultat är vägen lång.
söndag 14 oktober 2007
Lagstiftade sanningar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vissa folkmord mer jämlika än andra?
När såg vi senast DN ifrågasätta det påstådda holocaust på judar under nazisterna? När såg vi senast DN ifrågasätta att en hel del av våra "demokratiska" alliansländer inom EU, med Tyskland i spetsen, slänger historieforskare som Zeundel och Irwing i fängelse, för att deras forskning om holocaust inte överenstämmer numerärt med den politiska agendan? Svaret är aldrig och lär väl så förbli.
Varför kämpar då sionistiska intressen som ADL, världen över för att framhålla Hitlers holocaust, medan man lika hårt försöker tysta ned alla försök att definiera folkmordet på armenier som ett folkmord?
http://onlinejournal.com/artman/publish/article_2525.shtml
Svaret är att Israel som stat (sionismen) tillkom för att dels låta judarna återvända till sitt hemland, dels som ett skydd mot de övergrepp de utsatts för av Nazisterna. Vad gäller återvändandet till hemlandet så är detta i dag alltmer ifrågasatt, eftersom 92 % av dagens judar är konverterande judar från det i historiens annaler, får man förmoda av politiker, gömda riket Kazarien. I belysningen av detta ges bättre förståelse för den ihärdiga, i länder som Sverige, t.o.m. statsunderstödda holocaustpropagandan. Dvs. Hitlers Holocaust, vare sig det är en 100 %-ig lögn el. mindre, är den livsluft som legitimerar apartheidstaten Israels existens, dess övergrepp mot ursprungsbefolkningen och dess imperalistiska politik i Mellersta Östern. Den mest kända av alla konspirationsforskare, David Icke, tog upp saken i sin artikel om Israels övergrepp på Libanon förra året, "What is this carnage about?"
http://www.davidicke.com/content/view/2346/47/
Men det kan även finnas en mer sinister anledning till de judiska kamporganisationernas framhållande av det tyska holocaust och nedtystande av det armeniska. Den norskättade författaren Christopher Jon Bjerknes beskriver i boken "THE JEWISH GENOCIDE OF ARMENIAN CHRISTIANS", de bakomvarande intressena till folkmordet som judiska. Boken finns att ladda ned gratis från Bjerknes hemsida:
http://www.jewishracism.com/Jewish_Genocide_Enlarged.pdf
Det tyska holocaust och andra faktorer har tills idag skapat en traumatisering av det judiska begreppet och ett tabu att ifrågasätta sionismen el. politiska brott begångna av judar, såväl här i Sverige som i de flesta andra länder. I denna psykologiska kamp nyttjas propagandaspråk, där tex. ordet "antesemit" stämplas i ansiktet på varje person som ifrågasätter en politisk handling utförd av en jude. Problemet är nu bara att ordet semit beskriver ursprungsbefolkningen i Palestina, dvs. huvudsakligen araber. Varför skulle någon som kritiserar Israels apartheidpolitik och övergrepp mot Palestinier, samtidigt vilja kritisera just de palestinier som utsätts för övergreppen? Detta är naturligtvis helt orimligt, men blir helt logiskt då det ses som en psykologisk fint för att eliminera all kritik mot sionismen och Israel. Jinge och andra debattörer bör därför därför sluta upp med att spela med i detta spel och avslöja det för vad det är, bara ett billigt propagandatrick värdig en Joseph Gobbels.
De tabun som skapats genom Helene Löövs och andra holocaustpropagandister kommer att under överskådlig tid lägga sitt fula tryne över all kritik av Israel och sionismen och detta såväl i DN som i andra media. De som lättast kan bryta upp dessa tabun är judar själva som. En av dessa är akademikern Henry Makow i Kanada, en annan författaren Barry Chamish i Israel.
www.savethemales.ca/
http://www.thebarrychamishwebsite.com/
Ganska stötande att DN påstår att det inte skett ett folkmord i Turkiet. Ytterligare ett sätt att ta parti för islam, inget annat än stötande. Undrar om reaktionen varit densamma om de förnekat förintelsen, vad tror du?
Skuncke: DN får svara för sig själva. Men det är väl knappast så att de påstår att det inte skett ett folkmord. Vad de - och jag - ifrågasätter är om man ska lagstifta om det.
Justitius: det var ett väldigt långt inlägg, med massor av påståenden. Jag tror dock att det är olyckligt att se diskussionen av ett folkmord som automatiskt exkluderande diskussioner om alla andra folkmord. Som jag sa till Skuncke: jag uppfattar det inte som att DN ifrågasätter folkmordet på armenierna.
Vad gäller Holocaust så är det inte vad mitt inlägg handlar om. Men man bör ha i åtanke att det är det bäst belagda folkmordet i historien. Så "propaganda" och "100 %-ig lögn" är i mina ögon tämligen malplacerat i sammanhanget.
DN:s ledarartikel om USA-kongressens ställningstagande till folkmordet på Armenier, ställer frågan om historiska händelser skall avgöras av politiker och om "sanningen" om tex. nazisternas övergrepp och påstådda folkmord på judar, skall hjälpas på traven med sk. sanningslagar och fängelsestraff som i Tyskland och andra länder för de individer som trotsar "Lysenkos" och "Påvens" påbud om den rena sanna läran.
Till stor del lever vi nog i vår egen rationelliserade uppfattning om att sakernas ting är bättre än de är. Uttrycket "segraren skriver historien" är välkänt och sannolikt något som påvekar vår syn på omvärlden och historiska skeenden mycket mer än vad vi vill inse.
DN:s hållning är naturligt totalt omöjlig. För det första är det en moralisk negation, för varje tidskrift med någon form av demokratisk ambition, att som DN och andra media, bibehålla deras stöd el. tystnad av de reprissalier som de som ifrågasätter nazisternas aktioner mot judar utsätts för. DN:s hitillsvarande hållning och tystnad i den här frågan visar hur demokratin kraftigt decimerats genom olika former av sanningslagar etc. Vad gäller själva sakfrågan, så kan man som DN och andra inte heller ha två inställningar till folkmord beroende på om judar har utsatts för det ena och ett annat folkslag för det andra.
DN:s artikel ställer frågan på sin spets och torde utgöra ett totalt moraliskt fiasko för DN. Hur vårt största debattorgan över huvud taget kan använda ordet "enfaldig" över de som försöker belysa ett folkmord ställer en del frågetecken ang. rekryteringen till DN:s ledarredaktion? Bättre hade varit att inte skriva något över huvud taget om saken.
Det är förståeligt att man som bloggare och debattör, van vid den svenska plaskdammen, chockas när de historiska skygglapparna plötsligt slits bort och man råkar hamna i en debatt av den här digniteten. Men varför skall lekmän och bloggare över huvud taget debattera de här sakerna? En bättre tingens ordning och ett svar på din egen frustation ang. internetdebatterande, är att huvudmännen själva får komma till tals. Vår upgift blir då att genom länkar och andra åtgärder försöka föra fram historieforskarnas rön genom de sanningsdimmor och hinder som vår tids Lysenkos och påvar ställt och framgent fortsätter att likt DN ställa upp.
De som bör föra talan i sakdebatten om det armeniska folkmordet är historiker och forskare, som tex. författaren av boken "THE JEWISH GENOCIDE OF ARMENIAN CHRISTIANS", Christopher Jon Bjerknes. Hans påstående om att just judar låg bakom folkmordet på armenier är naturligtvis extremt kontroversiellt och politisk dynamit av första klassen. Stämmer hans påståenden så kommer världsmedborgarnas syn på holocaust, sionismen, Israel och judar att rämna i grunden. I slutsatsen till sin veckoblog har Christian Bjerknes ett råd till DN.
They way out is clear. Simply tell the truth and join with the Armenians in exposing The Jewish Genocide of Armenian Christians.
http://jewishracism.blogspot.com/2007/10/jewry-blame-armenians-and-democrats-for.html
Bjerknes medverkar också i en del intervjuer på armenisk TV i USA:
http://video.google.com/videoplay?docid=277516189423
Det är ett välkänt faktum att konspirationsteorier av allehanda slag är utmärkande för diktaturer och anti-demokratiska rörelser. Genom att hävda konspiration kan man göra sig själv till missförstådd martyr och gråta krokodiltårar närhelst tillfälle ges. Man slipper också ta ansvar för sina egna handlingar, då det alltid är någon annas fel. Rättshaveri kallas det med ett annat ord.
Ovan kända faktum exemplifieras av den paranoide rättshaveristen Justitius referens till den än mer paranoide rasisten Christian Bjerknes, vilken i den angivna länken ovan konstaterar "Why is it that Turkey so loudly and violently protests genocide recognition? It is because Turkey is ruled by secret Jews who follow the cult of Shabbatai Zevi, Baruchyah Russo and Jacob Frank.". En genomläsning av Bjerknes blogg ger läsaren en blandning av konspirationsteori, martyrdom och krokodiltårar i en
på gränsen till skrattretande mix. Prozac, någon?
Just det Bear, konspirationsteorier är bara löst påhitt av sagoförfattare och rättshaverister och det skall vi naturligtvis inte tro på? Hur skulle det se ut då? Folk skulle ju kunna få för sig att USA haft en president vid namn Nixon och att han fick avgå pga. en politisk konspiration vid namn Watergate? I själva verket var Nixon i stället en ökänd bilhandlare och Watergate ett vattenverk i Washington som Nixon hade planer att bygga om till biltvätt.
Apropå ansvar, så brukar sådana som du normalt gå under benämning "debunkers", el. för att nyttja Lenins ord, "nyttiga idioter". Hoppas du trivs med att gå apartheidstaten Israels ärenden, du lär väl sitta och applådera varje gång en bulldoser mejar ned ett palestinskt hem. Att kollektiv bestraffning är förbjudet i FN-författningen om mänskliga rättigheter är väl inget som bekymrar dig och dina Israeliska polare, precis som de inte bekymrade Adolf Hitler. Fler och fler människor kommer till insikt att Hitlers arvtagare inte är de som utpekas av "husbondens röst" (Helene Lööv mfl.), utan sådana fanatiska nationalsocialsiter (dvs. staten Israel) som du och dina gelikar.
Apropå Bjerknes, varför läsa bara hans blogg? Ta ett djup andetag och försök greppa innehållet i hans bok ""THE JEWISH GENOCIDE OF ARMENIAN CHRISTIANS" också. Och skulle du efter genomläsning börja må dåligt, så kanske du själv kunde ta till lite Prozac?
PS: missa inte heller fd. bilhandlaren Jimmy Carters bok om världens nu enda apartheidstat, ISRAEL.
Jimmy Carter: Israel's 'apartheid' policies worse than South Africa's.
http://www.haaretz.com/hasen/spages/799476.html
simulates mesh interior developments latviatel ltssucl phoaks fines benign udaya managements
lolikneri havaqatsu
Skicka en kommentar