Slaveri

Nyligen skrev jag om den massiva kritik som Kitimbwa Sabuni riktat mot andra delen av Dick Harrisons Slaveri - en världshistoria om ofrihet. Sabunis invändningar gick ut på att Harrison betonade afrikanernas egen roll i den transatlantiska slavhandeln alltför kraftigt.

Nu har Dick Harrison bemött kritiken. Det sker i pappersupplagan av DN idag måndag.

I sitt svar skriver Harrison bland annat att hans arbete är en syntes av andra forskares verk. Det är alltså inte resultatet av egna arkivstudier. Därför kan hans slutsatser näppeligen vara så extrema som Sabuni vill göra gällande. Snarare är det så, menar lundaprofessorn, att de flesta forskare anser att afrikanska slavhandlare var viktiga kuggar i den europeiska slavhandeln.

Harrison påpekar även att Sabuni tycks röra till tidsbegreppen. Under den period som är aktuell i Harrisons bok – 1500-1800 – fanns det knappast några européer inne på den afrikanska kontinenten. De höll till längs kusterna och var följaktligen beroende av att slavarna fraktades dit av lokala slavhandlare.

Som jag nämnt tidigare har jag ännu inte läst Harrisons bok. Men hans försvar av den framstår som rimligt. Inte minst modern förintelseforskning har visat att kategorier som offer, förövare, åskådare och hjältar knappast är enkla och entydiga. De är snarare ytterst differentierade och tämligen skiftande till sin karaktär.

Att visa på det är inte att frånta förövarna deras ansvar; det innebär heller inte att offren automatiskt skuldbeläggs. Det råkar bara vara så, att mycket komplexa skeenden oftast undandrar sig allför grova generaliseringar.