I Danmark har man infört en s k innehållskanon i historia. Det innebär i korthet att 25-40 perioder och händelser i dansk och europeisk historia utgör en grund – en kanon – i historieundervisningen.
Bakom beslutet ligger bl a det faktum att danska högskolestudenter har visat sig ha tämligen ytliga historiska kunskaper. Många av dem vet exempelvis inte när D-dagen ägde rum.
Tanken på att historieämnet måste stärkas – i såväl Sverige som Danmark – sympatiserar nog många med. Men meningarna går säkert isär om huruvida den främsta orsaken till detta är elevernas dåliga allmänbildning.
Behöver en elev kunna placera D-dagen exakt i tiden – om hon nu inte har för avsikt att ställa upp i Jeopardy? En del tycker förmodligen att det är viktigare att hon vet vad D-dagen innebar. Och gör hon det, så lär hon också kunna dra slutsatsen att den utspelade sig i slutet av andra världskriget.
Egentligen är hela tanken på att vi skulle kunna komma överens om ett nationellt ”bildningsarv” ganska märklig. I vår föränderliga värld behöver man någonting att hålla fast vid, att orientera sig utifrån – visst. Och historien kan tjäna som ett utmärkt verktyg i det sammanhanget. Den ger perspektiv, erbjuder ett slags ”tidsdjup” som förtydligar identiteten hos enskilda individer och hos hela regioner och länder.
Historia innebär också en möjlighet till inblick i främmande människors villkor. Att ta del av vad andra människor - på andra platser, i andra tider - har levt under för omständigheter, kan ge våra egna liv en ytterligare klangbotten. Det kan, helt enkelt, medföra att vi tar vår egen tid och vår egen tillvaro något mindre för given.
Men vägen fram till ett sådant "bruk" av historien går knappast via klubbandet av ett antal viktiga händelser som alla ska känna till. Om en viss härskare var en landsfader eller en tyrann är en relevant frågeställning. Hur bilden av honom (eller henne) har använts genom historien likaså. Utifrån vilka händelser, och vilken härskare, man sedan väljer att diskutera frågan är dock inte alls lika givet.
onsdag 24 oktober 2007
Vad ska vi tala om idag då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag måste nog ställa mig synnerligen tveksam till att kanonisera ett antal händelser. Möjligen koncept och ideér, men inte enskilda händelser. Att då som i Danmark begränsa sig till nationell och regional historia känns som flera steg bakåt. Världen blir allt mindre då kontakten med resten av världen blir mer och mer intensiv. Att känna till d-dagen men inte veta något om de största länderna i världen tryggar inte framtiden.
Peacful: Du tar upp ytterligare en aspekt som jag inte närmare berör, nämligen att använda historien - och en "kanoniserad" undervisning av den - till att stärka nationalistiska känslor, eller i vart fall identiteter.
De är väl inget fel i sig, om man bara förstår att Sverige och det svenska är konstituerat av utbyte, möten, nätverk, gränsöverskridanden; ej av utveckling i total isolering.
Lästips: Det rena landet av Maja Hagerman
Skicka en kommentar